Från Diskofeber till Rejvhysteri

Disko och rejv är två besläktade epoker i den elektroniska dansmusikens historia som stack ut i hur kontroversiella de blev i Sverige. Idag är det få som upprörs över att höra disko, house eller annan elektronisk dansmusik, men dessa genrers historia har präglats av konflikt och speglat maktförhållanden i samhället. Introduktionen av diskomusiken från 1970-talets början till mitten av 1980-talet respektive rejvkulturens house och techno (från slutet av 1980-talet till mitten av 1990-talet) kan jämföras med jazzens och foxtrotens inträde under 1940-talet. Till en början möttes dessa nya kulturella uttryck av vildsint kritik i offentligheten och upplevdes av debattörer som en alternativ och hotfull modell för samhället. Med åren har dansmusikscenerna blivit delar av det svenska kulturetablissemanget.

Det mest omvälvande med diskokulturen var att den placerade danspubliken i centrum i stället för en artist på en scen. En annan subversiv aspekt var hur diskomusiken omdirigerade dansgolvens heterosexuella dynamik. Oavsett sexuella preferenser befriades dansgolven från tvånget på män att bjuda upp kvinnor till pardans. Både koreografi och estetik avheterofierades. Men samtidigt gjorde statliga och kommunala aktörer i Sverige diskoteken till ett forum för att fostra ungdomen i heterosexuell pardans på fritidsgårdar, skoldiskon och ungdomsdiskon. Här levde tryckaren kvar från foxtrotens dagar. Tryckaren levde också kvar på vuxendiskon över hela landet där diskomusiken blandades upp med allehanda ballader och pop- och rockhits.

Diskomusiken skapades för dansgolvet, för – och i många fall av – DJ:ar. Den utmanade samtidigt den då härskande 1960-talsrockmusikens regler: seriositet och betoning på äkthet. Diskomusiken utmanade akustiska ideal om naturlighet – den använde syntar och trummaskiner. Den premierade på chockerande sätt det syntetiska framför det organiska, producenten framför artisten och skivan och DJ:n framför liveframträdandet – även om mycket av den diskomusik som spelades faktiskt hade liveinstrumentala inslag och frontades av turnerade stjärnor som Donna Summer, Sister Sledge, Gloria Gaynor och Sylvester.

Diskomusik brukar beskrivas som en kombination av upptempo-soul och -funk, som vidareutvecklats och anpassats för och av DJ:ar för dansgolv. I ett typiskt disko-sound ingår bland annat en regelbunden bastrumma, synkoperade basgångar och instrumentella inslag och melodier från exempelvis stråkar, blåsinstrument, syntar och kompgitarr. Diskomusik är samtidigt en samlingsbeteckning för myriader av subgenrer och förgreningar: från soul- och funkdisko till hi-energy till den så kallade eurodiskon. Exempelvis var den melodiska och syntdominerade så kallade italodiskon, musik gjord av italienska producenter, populär i Sverige från tidigt 1980-tal och spelades mycket i svensk radio och på svenska diskotek med artister som Scotch, Sabrina och Den Harrow. I Sverige fanns från och med 1984 skivetiketten Beat Box, som licensierade och remixade italodisko och annan eurodisko. Från 1970-talet fanns dessutom musik som var diskoversioner av andra genrer, så kallade diskohybrider som diskorock, diskoklassiskt, diskoevergreens, diskosamba, diskoreggae och new wave-disko.

I Sverige tog diskoscenen avstamp ifrån den tidigare befintliga dansmusikkulturen som hade utvecklats i och med 1960-talets diskotekskultur. Pionjärer hade på olika vägar hämtat influenser från utlandet och startat svenska varianter. Diskokulturen utvecklades under 1970- och 1980-talen i flera parallella och överlappande förgreningar och slog igenom i de breda folklagren trots det massiva motståndet från kulturetablissemang, kulturmedier och myndigheter. Samtidigt hamnade diskon i korselden i slaget mellan ful- och finkultur som fördes i termer av ett kulturkrig mellan höger- och vänsterpolitiska krafter. Här blev disko till måltavla för den då dominerande vänsterkritiken och tolkades som ett främmande, borgerligt, kommersiellt och USA-imperialistiskt hot mot den inhemska svenska musiken.

Att disko i själva verket hade uppstått som marginaliserade gruppers frizoner från förtryck var en aspekt som inte plockades upp av dåtidens tongivande musikjournalister. Och samtidigt, bortom kultursidorna, fortsatte folk att trampa vidare på diskodansgolv som satte djupa spår i kollektiva minnen. Diskoteksbranschen mobiliserade till motattack och vann till slut striden mot diskomotståndarna: de breda folklagren hade röstat med fötter och höfter på en växande marknad. Men i och med att diskokulturen blev så folklig befann den sig samtidigt bortom varje uns av kreddighet. Diskoteksbranschen ritade om kartan och omfördelade hur, och av vem, dansmusik producerades, framfördes och konsumerades och den befintliga musik- och nöjesindustrin försökte förgäves att försvara sina territorier.

Så hur lät det under Stockholms tidiga discoera? Här får vi ta del av en unik samling inspelningar från dansgolven 1970-1980tal, insamlad och digitaliserad av en av första vågens DJs, Magnus Thomé:

Lysna här på fler inspelningar insamlade och gjorda av Magnus Thomé:

Diskon falnade under 80talet. Housepionjärer, som René Hedemyr, influerades från slutet av 80talet av utländska metropoler som Chicago och London. Influenserna kom via pionjärernas resor, eller via den tidens medier: radio, importskivor och tryckta musiktidningar. Under slutet av 1980talet vidareutvecklades av disco i form av house. House- och technokulturen renodlade ytterligare fokus på dansen och musiken. Låtar, låttexter och artister prioriterades bort: istället fokuserade DJ:ar på att sömlöst mixa olika ljudkällor och att göra dansgolvet till ett ﬂöde av ljud, ljus och kollektiv dans. House/ rejvgenerationen hade vuxit upp med ungdomsdiskotek och diskon på fritidsgårdar och skolor. För den blev housekulturen en befrielse från den alkohol- och raggningscentrerade dansgolvsdynamik som utvecklats trots diskons ursprungliga normbrytande impulser. Dessutom var rejvkulturen delvis ett gräsrots- och underjordiskt Do-It-Yourself (DIY)-fenomen bortom inflytande eller insyn från både stat och marknad. Vilket var en nagel i ögat både för myndigheter och konkurrerande näringsliv. Fester byggs upp på okonventionella platser som övergivna fabrikslokaler, tunnelbanestationer och i skogen.

Inom rejvrörelsen fanns dessutom utopiska och egalitära idéer som relaterade till den internationella rejvrörelsens PLUR-ideal (Peace, Love, Unity, Respect). House och techno tolkades som den vita medelklassens musik i svenska medier. Rejvkulturens estetik och ideologi analyserades i termer av en ny hippierörelse och ställdes i motsatsförhållande till musikscener som förknippades med svarta och invandrare: hiphop och jungle. Jungle flög dock till stor del under radarn i mediesverige. Enligt deltagare och observatörer utvecklades den svenska rejvrörelsen snabbt från att vara ett fenomen som präglades av en vit medelklass – till att bli en dynamisk mötesplats tvärs över etniska och musikaliska bakgrunder och klassbarriärer. Med tanke på den segregation och rasism som präglade 1990-talets Sverige framstod den tidiga rejvrörelsen som en inkluderande frizon för flera av de som var med.

Under 1990-talets första hälft växte gräsrotskollektiv fram över hela Sverige och det inleddes samarbeten och utbyten både mellan svenska städer och internationellt. Men rejvkulturen förblev generellt ett smalt fenomen i Sverige fram till genombrottet i offentligheten under mitten av 1990-talet som skedde i och med konfrontationen mellan rejvklubben Docklands och Ravekommissionen.

Så hur lät det under den tidiga rejv- och junfglerörelsen i Sverige? Lyssna här nedan på originalinspelningar från det tidiga 90-talets house- rejv och jungle-fester, digitaliserade från Elisabeth Tegners rejvarkiv:

Mer om och från boken ”Från diskofeber till rejvhysteri”:

Ny arkivhistorisk bok av Anna Gavanas: Stockholmia förlag 2020:

Med hjälp av hittills okänt material utforskar antropologen Anna Gavanas här ett stycke historia som präglat generationer i Sverige: 1970-talets disko- och 1990-talets rejvkultur. Elektronisk dansmusik är idag en självklar och okontroversiell del av Sveriges kulturliv. Historien är dock präglad av konflikt och maktförhandlingar, feber och hysteri.

Lär känna pionjärerna, miljöerna och människorna som formade den elektroniska dansmusikkultur vi har idag. Med hjälp av intervjuer och unika arkiv analyserar författaren striderna kring disco och rejv och de skiften i kulturlivet och medieklimatet de vittnar om. Generationers röster från förflutna dansgolv blir till en berättelse om Sverige.

Anna Gavanas är socialantropolog och författare. Hon har tidigare bl a gett ut de uppmärksammade böckerna ’’DJ-liv: historien om hur diskjockeyn erövrade Stockholm’’ (med Anna Öström, Gidlunds Förlag, 2016) och ’’Pensionärsplaneten: spaniensvenskar och pensionsmigration i en globaliserad värld’’ (Makadam Förlag, 2016). Gavanas är också verksam som DJ, arrangör och musikproducent under namnet Gavana samt med skivbolaget Meerkat Recordings.

”Från Diskofeber till Rejvhysteri” har fått stor uppmärksamhet, en fantastiskt fin recension av Andres Lokko i SvD: ”Fångar torftligheten i svensk klubbkultur,” samt av Hanna Höglund, ”Dansmusik som för människor samman,” i Göteborgsposten 2020-05-03 samt Musikmagasinet Popmani i ”10 boktips inför semestern” sommaren 2020. Professor Lars Kaijser recenserade boken i RIG Kulturhistorisk Tidskrift Nr 4 2021, tillsammans med DJ-lv, och gav ett lysande omdöme: ”De förmår visa hur viktig dans och musik är i många människors liv.”

Musikjournalisten Fredrik Thorén har också uppmärksammat ”Från Diskofeber till Rejvhysteri” med en omfattande artikel i Arbetaren: ”Oh, Fuck the Future.” Tidskriften Filter har uppmärksammade boken genom en intervju med Gavanas: ”Alla blev inte hemlösa knarkare.” Även Sveriges Radio har intervjuat Gavanas om ”Från Diskofeber till Rejvhysteri” i program som Morgonpasset i P3, P1 Kultur, P4 med Alexander Hammarlöf, Elektroniskt i P2 samt P3 Ayan Jamal. Gavanas har också intervjuats i Musikindustrin om arbetet med boken och har medverkat i SVT Kulturnyheterna med anledning av boken: ”Rejvtrend i filmbranschen – så uppstod rejvandet.”

Ett antal bibliotek har bjudit in Gavanas för att föreläsa om boken (flera blev dock inställda med anledning av Corona): Stockholms Universitet anordnade en offentlig föreläsning på Hornstull bibliotek i sin populärvetenskapliga serie. Gavanas framträdde även med boken på Kulturhuset Stadsteatern: https://youtu.be/fV3XDpVjVb8

Gavanas medverkar även på museer och föreläser om boken samt presenterar material kring den, som, Stockholms Stadsmuseum, Kvinnohistoriska museet och Scenkonstmuseet.

Kulturrådet har beviljat litteratur- och distributionsstöd till boken, vilket innebär att Kulturrådet köper in boken och skickar den till landets 287 bibliotek.

Det finns dessutom en samling historiska DJ-mixar samt en spotify playlist skapade för boken: