Rebetiko as pathway to the Greek language

Translation fo English of att text for Lyktan.org in Swedish and Greek: https://www.lyktan.org/rebetiko-som-kaninhal-till-grekiskan/

Rebetiko music culture was created in the Greek 1920s and 30s urban underground, largely among migrants from the Ottoman Empire. Retracing rebetiko, Anna Gavanas plunges into collective social memories that transgress generations and locations. Steeped in hundred-year-old slang, rebetiko lyrics become a portal to the Greek language.

What actually took place at the rebetiko clubs in Exarcheia last Spring? Were strangers linked by the words they sang as their voices oscillated through the room? Bouzouki melodies carried songs of misfortune, love and struggle and absorbed us into collective emotions. As if social memories had been coded into the Eastern scales and 9/8 zeibekiko rhythms. (Diary notes from Athens, May 1, 2025)

Growing up in Gothenburg with a Greek father, I was soundtracked by rebetiko records and bouzouki parties. But not until recently have I pursued contexts, in Greece as well as the Swedish diaspora, where rebetiko lives on as an emotional archive and collective social memory. True to my old school vinyl DJ background I follow rebetiko traces by means of crate digging. During the pandemic, trailing the hallmark rebetiko theme of suffering, I thus stumbled upon a previously undiscovered subtheme: death by tuberculosis. I fund a compilation of songs written by sons to their mothers while dying of tuberculosis in the early 1900s. Death, bitterness and longing: throughout history, rebetiko has mirrored life at sea, on the roads and in the hash dens (tekedes*). Originating among refugees from Asia Minor in the early 1900s urban Greek underworld, rebetiko doesn’t sound like anything you hear in Europe or the US. Its Eastern sounding scales, rhythms and harmonies are radically unlike Western music (Holst 1975).

Growing up in 1970s and 80s Sweden, my generation was told that language development is hampered by more than one single language. It wasn’t until high school that I managed to nag my way into getting public native language lessons, in order to communicate with my relatives in Greece. My grandmother in Athens, as well as my aunts and cousins ​​in Larissa, spoke Greek only. Today, looking back, I realize the genius of my Greek native language teacher: as a method of teaching Greek, he taught me rebetiko songs! As a result, I still remember every note and word of the song ”Ξεκινά μια φαροπούλα απ’ το γιαλό/ A fishing boat sets out from the shore.”

From there and on my voyage into Greek continued, through exploring rebetiko according to its historical contexts. To me this inroad has become crucial because rebetiko doesn’t necessarily lend itself to translation: words and expressions can be interpreted in several ways, especially descriptions of historical characters and sites. Lyrics are laced with slang, allegories and code words for underground phenomena. Thus, as a bonus I now know about 50 Greek 1920s/30s slang words about hash smoking.

In her influential writings on rebetiko, musicologist Gail Holst asserts that rebetiko has an attitude and an emotional charge that cuts across even to someone who doesn’t know a word of Greek. It has an attitude straight from the 1930s Piraeus underworld that defies poverty, oppression and death.

“What makes the songs musically interesting is a combination of factors: the half-oriental, half-occidental sounding melody, the insistent rhythm, especially the oddly attractive 9/8 rhythm of the zembekiko, the contrast between the bouncing rhythm and bright timbre of the bouzouki and the sour-sad lyrics, and above all the quality of the singer’s voice, which can be nasal, grating, or metallic – but is never sweet.” (Holst 1975:45)

But there is another pathway into rebetiko: to trace the melodies, arrangements and rhythms with your body by playing them with the original instruments. Rebetiko orchestration usually includes a double-stringed bouzouki, a double-stringed baglamas, and a folk guitar. My instrument of choice naturally became the baglamas, a mini-bouzouki the size of a forearm. It hides perfectly in your sleeve, as customary during phases in Greek history when rebetiko was outlawed. Throughout history, the baglamas has often been associated with prisons and hash smoking. It can be played as a melodic instrument, it can accentuate rhythmic structure, and it can play chords in parallel octaves with the bouzouki. I love the kick ass treble sound of the baglamas. And I love the spirit of old school baglamas players like Giorgos Batis from 1930s Piraeus, renowned for his humour and generosity. When he was buried in 1967, he was joined in his coffin by his favourite baglamas.

Said and done: a few years ago I travelled to Thessaloniki to search for the baglamas of my dreams. And I found it, hand crafted by none other than Luthier Viktor Dekavalas, whose grandfather made instruments for the Sultan of the Ottoman Empire. Dekavalas senior was among those who fled during the “Smyrna catastrophe” in 1922.

Ever since I found it, my baglamas has been my best friend: “the only one who understands me,” a role usually assigned to bouzoukis:

Bouzouki, my faithful companion

You are the only one still left

In this false life

To sweeten it for me.

(From the song “My double-stringed bouzouki” / Markos Vamvakaris)

The other day, my 80-year-old father recalled when he was 10 years of age in the mid-1950s, and the baglamas player Giannis Diamandas used to play for the workers in his father’s (my grandfather’s) garage in Larissa. Dad remembers how Diamandas turned up on his bicycle with his baglama on his back. He played, drank tsipouro, told tales and was wasted by lunchtime. On the internet I found a private archive with an unreleased recording of Diamandas. Suddenly, in my kitchen in Gothenburg, I am listening to Diamandas playing baglamas, singing and hollering in 1950s Larissa, as did Dad on my grandfather’s garage 70 years ago.

Although the most seminal rebetiko songs were composed between the 1920s until the Second World War, new generations continue to return, play, interpret and listen to them. The songs resonate with new meanings, emotions and life worlds. Musicologist Julia Lundgren (2023) describes rebetiko in terms of catharsis, as living out emotions and thus being purged of them. To me, rebetiko is also an example of how music, here in the form of lyrics, scales and rhythms, can evoke collective social memories and shared emotional intensity. In Exarcheia last Spring, I was surrounded by 20-30 year olds who collectively experienced themes and emotions as deeply as did their great grandparents. Crisis, struggle, love and life on the road: eternal themes resurface in new contexts. For me, rebetiko culture has become a portal to both the Greek language, my ancestors and life in the Greek-Swedish diaspora.

References:

Holst, Gail (1975) Road to Rembetika Music of a Greek Sub-Culture – Songs of Love, Sorrow and Hashish. Evia: Denise Harvey Publisher.

Lundgren, Julia (2023) Rembetiko i Sverige Studier av en grekisk musikkulturs fortlevande i diasporan. Magisteruppsats: Linnéuniversitetet.

Text: Anna Gavanas, social anthropologist, author, and associate professor affiliated with Uppsala University. She also plays and sings in the music groups Thessaly Hifi and Meteora

*Tekes – Tekedes: In rebetiko songs, tekes refers to an informal and often illegal place for smoking hashish, which also served as a meeting place and a space for socializing among people on the margins of society. In that sense, it can be seen as a kind of “café” in the world of rebetiko, with a strong symbolic charge.

Anna Gavanas deltar i ”Sound Space & Place” @ HDK Valand 250212:

För mer info: se https://www.gu.se/en/event/sound-space-place

Speakers

Brandon LaBelle is an artist, writer and theorist living in Berlin. His work focuses on questions of agency, community, pirate culture, and poetics, which results in a range of collaborative and extra-institutional initiatives, including: The Listening Biennial and Academy (2021-), Communities in Movement (2019-23), Oficina de Autonomia (2017-), The Living School (with South London Gallery, 2014-16), The Imaginary Republic (2014-19), Dirty Ear Forum (2013-22), Surface Tension (2003-2008), and Beyond Music Sound Festival (1998-2002). In 1995 he founded Errant Bodies Press, an independent publishing project supporting work in sound art and studies, performance and poetics, artistic research and contemporary political thought. His publications include: Dreamtime X (2022), The Other Citizen (2020), Sonic Agency (2018), Lexicon of the Mouth (2014), Diary of an Imaginary Egyptian (2012), Acoustic Territories (2010, 2019), and Background Noise (2006, 2015). His latest book in sound studies, Acoustic Justice (2021), argues for an acoustic model by which to engage questions of social equality.

Jesper Norda is an artist, composer/sound designer and educator. He works with time-based art: audio and video works, but also installations, text, photography, sound design and music. A recurring theme in his work is a constant questioning of the borders between sound and silence. In recent years he has participated in solo and group exhibitions at (selected): Göteborgs Konsthall, Vita Kuben/Norrlandsoperan, New Media Gallery Vancouver, Aguelimuséet, Ronneby Konsthall, Vandalorum. Jesper Norda is represented in several public collections, including Göteborgs Konstmuseum, Skövde Konstmuseum and Kalmar Konstmuseum.

Anna Gavanas is a social anthropologist and writer with a focus on electronic dance music history and DJ culture. She has written and co-authored the books Tillbaka till underjorden (2023), Från Diskofeber till Rejvhysteri (2020), DJ Culture in the Mix (2013), and Rundgång (2009). Gavanas has also been active as a DJ and producer.

Christoffer Berg, Composer/Writer/Producer/Programmer Depeche Mode, Fever Ray, Håkan Hellström, Niki & the Dove, the Knife, Border, AfterWork etc etc. He will showcase and discuss the replica Loft Sound System which will be installed in the room and used during presentations.

Draupner, LOVE and wicked: digital seminar on underworld trajectories at the Gothenburg Science festival , April 18

International Science festival Gothenburg april 18, 2024, watch the digital seminar here:

https://www.vetenskapsfestivalen.se/for-alla/digital-program-draupner-love-and-wicked/6604/#single-event-description

This seminar investigates the career trajectories of female pioneers in Gothenburg’s underground dance music scenes. Due to Sweden´s anti-commercial cultural policies in the 1970s and 1980s, it provides an interesting example for analyzing the introduction of neoliberalism to the cultural industries and its gendered outcomes. Female pioneers in Swedish underground scenes in the late 1980s and early 1990s were generally assigned to “supporting” roles, while being part of the changing neoliberal relationships between culture and society, which favored entrepreneurism. As a result of their skills and contributions within a gendered labor division, some female pioneers were in positions to launch DIY careers out of their previous unpaid work in design, fashion, media, retail, and club promotion. Thus, DIY subcultural capital transferred into careers in the cultural industries.

Bass Cultures i AIO (art inside out) journal #16

’Bass Cultures: How low can you go’ experimenterar med förhållandet mellan Reggae, Rare Groove, Dub, Jungle, Hip-Hop, Grime (m.fl) och design. Hur har musikkultur format platser, förändrat städer och skapat specifika och alldeles egna designvärldar? Från underjorden och upp.

MEDVERKANDE

Deng Deng HiFi är ett soundsystem och skivbolag från Malmö, grundat 2005 av Dan I Locks, Jr Roots och Chris Michael. Drivna av kärleken till rootsmusik har de arrangerat soundsystemspelningar i och runtom Malmö, samtidigt har de stöttat och introducerat internationella såväl som svenska soundsystemarrangörer, producenter och artister.

Anna Gavanas är socialantropolog med fokus på dansmusikkultur, arbetsliv, migration och familjepolitik. Hon har publicerat ett antal intervju- och arkivbaserade studier om den svenska elektroniska dansmusikscenen med fokus på teknikskiften, genus- och kulturpolitik. Gavanas har även arbetat som DJ och producent sedan 1990-talet.

Eric Magassa bor och arbetar i Göteborg. Han är en multidisciplinär konstnär som kombinerar mixed-media collage, måleri och fotografi. Han utforskar frågor om identitet, dess medierande karaktär och koppling till minnen och platser. De senaste utställningarna inkluderar Flight på Malmö Konsthall (2023) Marres House for Contemporary Culture, Maastricht (2021); Göteborgs internationella biennal för samtidskonst GIBCA (2019); Valongo Festival, Santos, Brasilien (2019); Alingsås Konsthall

Papa Dee är sångare, rappare och dancehallmusiker. Han var medlem i NYC-gruppen, Brooklyn Funk Essentials och bandet Stonefunkers. Under åren har han släppt ett flertal album, inklusive soloutsläpp. Han har också varit verksam som DJ, radioprogramledare och är en tongivande person för den svenska basmusikscenen.

Paula Cardozo (Paula Maxa), från Göteborg, började DJ:a 2008 och engagerade sig snabbt i undergroundscenen – där hon både spelade och arrangerade klubbar. Hon håller även workshops för ungdomar. Som lärare använder Paula musik för att prata om historia och samhälle och om hur dessa hänger ihop. Paula älskar att dansa och göra oväsen.

Struck är djupt rotad i Göteborgs och Sveriges musikaliska underground. Via hiphop, acid house, acid jazz, hardcore, och indiepop och upptäckte han jungle 1994. Som medlem i Laymin Soundsystem har han sedan 1995 spelat jungle, drum & bass, techno och dub på otalig undergroundfester och klubbar, under alias och i olika konstellationer, alltid med ett djupt intresse för musiken och feststämningen. Struck är i högst grad fortfarande aktiv som DJ, marknadsförare och organisatör.

Residenset ’Den allmänna designbyrån’ arrangeras av Art Inside Out i Falkenberg mellan augusti och november 2023. Tillsammans med inbjudna designers och konstnärer experimenterar vi under hösten med hur medskapande, spekulativ och kritisk design kan stimulera oss att tänka om kring designens betydelse för våra gemensamma gestaltade livsmiljöer.

’Den allmänna designbyrån’ tar avstamp i Onkar Kulars och Henric Benesch forskningsplattform ’The Right to Design’ och deras spekulativa förslag för ett ’Public design office’. Det utgörs av flera delar som genomförs på skilda platser runt om i Falkenberg och involverar olika målgrupper och perspektiv. Från självorganiserad musikkultur, till kollektiv formgivning och superlokalt förankrad planering.

BOK & BILD på Kulturens Hus i Luleå 20 Oktober: ANNA GAVANAS

– Från disko till rejv och jungle i den svenska dansmusikhistorien

Hur gick det egentligen till när den elektroniska dansmusiken tog sig från de underjordiska och marginaliserade sammanhangen och rätt in i kulturlivets etablissemang?

I dag strömmar såväl reklammakare, som arrangörer, filmmakare och entreprenörer till de elektroniska dansmusikscenerna med anspråk på rötter i historien.

Men vilka var egentligen ursprungssammanhangen för dansmusikscener som disco, rave och jungle? Och hur har de omtolkats och emottagits när de färdats till svenska städer?

Utifrån sina böcker om elektronisk dansmusikhistoria, främst i boken ”Från Diskofeber till Rejvhysteri”, diskuterar författaren hur dansgolvens utveckling kan relateras till skiften i myndigheters politik, mediers dynamik och socio-politiska motsättningar.

Efter föreläsningen levererar Gavanas som kvällens DJ under Weekend vibes, musik som får oss i rätt helgstämning och spelar ett vinyl-set som spänner över den elektroniska dansmusikhistorien från 1970-talet till 1990-talet; från disco via acid house till jungle.

https://www.kulturenshus.com/evenemang/bok-bild-anna-gavanas/

”Utan kulturrävar, inga coola klubbar”: Hanna Höglund recenserar ”Tillbaka till underjorden”

En strålande fin och nära läsning av ”Tillbaka till Underjorden”: musikkritikern och skribenten Hanna Höglund för Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad.

”De kallar det revolution – den våg av elektronisk musikkultur som fyllde undergroundklubbarna i Sverige under 1980- och 90-talet. Författarna Anna Gavanas och Anna Öström har själva dj:at sig fram i dessa egna små världar av musik, dans, do it yourselfkonstnärer och rekreationsdroger och pratat med dem som en gång varit del av vimlet. Till klubbkulturens natur hör att den hela tiden rör sig runt ett sprakande ”nu”. Det Gavanas och Öström gör med ”Tillbaka till underjorden” och de tidigare böckerna ”DJ-liv”(2016) och ”Från diskofeber till rejvhysteri”(2020) är ett försök att stoppa tiden, teckna en kulturarvshistoria, skapa kollektiva minnen. Och ”Tillbaka till underjorden” är berusande läsning om en värld före internet där kommunikationen skedde via hemsnickrade flyers med gnuggbokstäver och skivaffären är dj-verksamhetens oumbärliga livlina. I rasande fart intervjuas klubbkids, kreatörer, eldsjälar och arrangörer från Malmö, Göteborg, Stockholm och Borlänge – en ansenlig del kvinnor.”

”Intressantast är Gavanas och Öström när de lämnar det anekdotiska, pekar på kopplingen mellan lågkonjunktur och exploderande klubbscener, kliver ur rejvkulturens vita medelklassbubbla och sätter luppen på junglekulturen i Sverige, musikstilen som aldrig riktigt hittade hem här och därför också förblev underground. Allra mest oväntad är bokens indirekta hyllning till 1970-talets kulturpolitik och den solidaritet inom kultur- och invandrarföreningsvärlden som gör så mycket av det kommande decenniets klubbkulturer möjliga. Bakom det radikala, nya, unika och svårt coola stod nämligen en äldre generation i ullvästar, med trettio år av årsmöten och betalda lokalhyror bakom sig som visste precis hur det kändes att vara ung och brinna för just den här musiken som ingen jävel hört förut”

Läs hela recensionen här: https://www.sydsvenskan.se/2023-03-02/bakom-de-svart-coola-klubbarna-stod-en-aldre-generation-i-ullvastar

”En kulturgärning som täcker Sveriges dansmusikhistoria”: Fredrik Thoren recenserar boken ”Tillbaka till underjorden” av Anna Gavanas och Anna Öström

”Elektronisk dansmusik, i dag en mångmiljardindustri, har inte alltid varit världens mest populära genre. Inte heller dess hjärta och ursprung: klubbkulturen, som ofta är förpassad till platser där den inte märks av för oinvigda. Som en övergiven lagerlokal, en åker på vischan, eller varför inte ett solarium eller gymnastiksal. Klubben Fastfood huserade till exempel i en Sibylla-kiosk i centrala Stockholm, där DJ Krazy i mitten av 1990-talet spelade innestilarna jungle och drum and bass.

Titeln är därför passande på arrangörerna och dj-paret Anna Gavana och Anna Öströms nya bok Tillbaka till underjorden: 80/90-talens klubbrevolution i Sverige, en kulturgärning som täcker Sveriges dansmusikhistoria. För det är just under jord där mycket kulturskapande ofta äger rum. Till skillnad från deras tidigare böcker – Dj-liv (2016) och Från diskofeber till rejvhysteri (2020) tar den nya boken avstamp i personliga berättelser från dem som var med, snarare än att fungera som ett analyserande översiktsverk.

Stilgreppet lägger ytterligare en pusselbit om hur dansmusiken etablerade sig i Sverige. En intressant del som kommer fram var hur viktig föreningstraditionen av tillgängliga lokaler för icke-kommersiell verksamhet varit för dansmusiken när idéer om att ”göra själv” sipprade in från Storbritannien. Technoklubbar arrangerades i lokaler som hyrdes av invandrarföreningar, MC-klubbar eller kulturföreningar. En fascinerande historia berättas om en svartklubb som anordnades i tunnelbanestationen Solna Strand, som höll på att byggas i början av 1980-talet. Där dansade folk på byggnadsställningar och spetsade bålen med läkarsprit. Övergången till 1990-talet märks också av, när nyliberalismen och kulturekonomin börjar se potentialen i dansmusiken och mode- och ölmärken börjar sponsra klubbarrangörerna, något som mer är regel än undantag i dag.”

Läs hela recensionen av Fredrk Thoren i Flamman här:

http://flamman.se/a/klubbvarldens-guldalder

Tillbaka till Underjorden: ny bok av Anna Gavanas och Anna Öström

Tillbaka till underjorden handlar om de hjältar som drev klubbar, spelade musik, målade backdrops, stod i garderoben och fyllde i studiecirkelpapper. Som skapade svensk alternativ klubbkultur på nedlagda fabriker, tomma badhus, fritidsgårdar och invandrarföreningar. Ett myller och en mångfald av svennar, lantisar, afros, juggar och brats. Hippies och entreprenörer, slackers och konstnärer. Boken fördjupar och gräver vidare i historien utifrån frågor författarna väckt i samband med sina tidigare uppmärksammade böcker DJ-liv (2016) och Från Diskofeber till Rejvhysteri (2020). Genom drygt 100 intervjuer beskrivs delar av de alternativa och underjordiska musikscenerna i Göteborg, Skåne och Stockholm under 80- och 90-talen. Berättelsen handlar om vad som sker när den globala klubbmusiken möter det svenska folkhemmet.


TILLBAKA TILL UNDERJORDEN
80/90-TALENS KLUBBREVOLUTION I SVERIGE
Anna Gavanas & Anna Öström
Grafisk form: Magnus Frederiksen
240 sidor, rikt illustrerad, 978-91-7844-505-9, Gidlunds förlag

Boken släpps på Scenkonstmuseet i Stockholm den 28/1 2023, kl. 15.00–03.00.
Eftermiddagen och natten ägnas klubbhistorien, en livsviktig del av vår samtidshistoria. Museet fylls med panelsamtal, samlingar, installationer, DJs, kläder, flyers, dansgolv, artister och pionjärer.