”Elektronisk dansmusik, i dag en mångmiljardindustri, har inte alltid varit världens mest populära genre. Inte heller dess hjärta och ursprung: klubbkulturen, som ofta är förpassad till platser där den inte märks av för oinvigda. Som en övergiven lagerlokal, en åker på vischan, eller varför inte ett solarium eller gymnastiksal. Klubben Fastfood huserade till exempel i en Sibylla-kiosk i centrala Stockholm, där DJ Krazy i mitten av 1990-talet spelade innestilarna jungle och drum and bass.
Titeln är därför passande på arrangörerna och dj-paret Anna Gavana och Anna Öströms nya bok Tillbaka till underjorden: 80/90-talens klubbrevolution i Sverige, en kulturgärning som täcker Sveriges dansmusikhistoria. För det är just under jord där mycket kulturskapande ofta äger rum. Till skillnad från deras tidigare böcker – Dj-liv (2016) och Från diskofeber till rejvhysteri (2020) tar den nya boken avstamp i personliga berättelser från dem som var med, snarare än att fungera som ett analyserande översiktsverk.
Stilgreppet lägger ytterligare en pusselbit om hur dansmusiken etablerade sig i Sverige. En intressant del som kommer fram var hur viktig föreningstraditionen av tillgängliga lokaler för icke-kommersiell verksamhet varit för dansmusiken när idéer om att ”göra själv” sipprade in från Storbritannien. Technoklubbar arrangerades i lokaler som hyrdes av invandrarföreningar, MC-klubbar eller kulturföreningar. En fascinerande historia berättas om en svartklubb som anordnades i tunnelbanestationen Solna Strand, som höll på att byggas i början av 1980-talet. Där dansade folk på byggnadsställningar och spetsade bålen med läkarsprit. Övergången till 1990-talet märks också av, när nyliberalismen och kulturekonomin börjar se potentialen i dansmusiken och mode- och ölmärken börjar sponsra klubbarrangörerna, något som mer är regel än undantag i dag.”
Läs hela recensionen av Fredrk Thoren i Flamman här:
Anna Gavanas 